Efter ett år av inadekvat sjukvård, bråkande och tillgodogörande av allt för mycket medicinsk kunskap jag egentligen inte vill ha, befinner jag mig sedan elva dagar på Danderyds sjukhus. Tillståndet är … inte bra.
Idag ska jag opereras. Kanske. Allt för förberett och klart. Men alla hoppas att något ska ske som motiverar att den stoppas.
De ska nämligen in i buken på mig och manuellt ta bort infektionshärdarna, då de fortfarande inte vet vilka bakterier de rör sig om och därmed inte kan sätta in antibiotika riktad mot just dem. Givet min infektionsgrad och så vidare kommer operationen bli en kladdig och besvärlig historia. Det finns risker för permanenta skador och … mer, hur skicklig operatören än är.
Konkret rör det som om tre abscess-system. Och en sådan här operation kan leda till att antalet fullständigt exploderar i magen efteråt. Då har vi inte åstadkommit någonting. Ja, utom möjligen permanenta skador på tarm eller blåsa. Att äggledarna, och kanske äggstockarna, måste tas bort är sannolikt.
För att stoppa operationen så behöver man se att mina värden klart förbättrats, för svarar infektionerna på antibiotikan finns det ingen anledning att operera. (De satte in en ny sort så sent som igår.) Alternativt så behöver man få ett positivt odlingssvar, så att man vet vilken bakterie det rör sig om och kan sätta in antibiotika verksam mot just den.
Vårdpersonalen tror i bland att jag är frustrerad över de många olika bytena av antibiotika. Det är jag inte. För jag uppfattar det inte som att någon gjort fel utifrån den data som funnits vid olika tidpunkter. Vet man inte vilken bakterie det är, så vet man inte. Då måste man strängt taget prova sig fram.
Det var dumsnålheten som var farligast, inte bakterierna
Men jag är frustrerad över att det inte finns mer adekvata data. Att man först i elfte timmen utökar provtagningen. Man hade kunnat utöka antalet bakterier man odlade för redan i första dränering av ”cystan”. Man hade kunnat plocka ut och odla från min spiral redan förra veckan, till och med redan innan man satte in antibiotika. Något jag för övrigt föreslog redan på akuten, i fall det var den som drev infektionen. Så skedde inte.
För fler odlingsdagar, på mer material, betyder större sannolikhet att få ett positivt resultat. Speciellt när man redan satt in antibiotika.
Det är frustrerande. Och typiskt svenskt. För jodå, vi är kända för att ta för få tester likväl som att underbehandla. De visste att jag var knepig redan initialt. De visste att bättre data har stor betydelse i ett sådant här fall. Och prover kostar ingenting relativt en operation. (Och ännu mindre om vi räknar med det faktum att det offentliga betalar sjukpenning och så vidare för mig.) Men ändå väntar man till sista minuten, för att någon eller några i kedjan tyckte att man skulle spara lite pengar genom att hålla antalet prover nere.
Ekonomiskt är det fullständigt vansinnigt.
Sådant retar mig mer än den direkt personliga betydelsen för mig. För jag fattar att min operation och min sjukdom är av begränsat intresse för de flesta. Men alla betalar skatt. Alla borde ha ett intresse av att våra skattemedel används klokt och effektivt. Och ändå ser det ut så här.
Jag har fått en massa medicin så glider strax in i dimman. Men ska försöka återkomma när beslutet om huruvida det blir OP idag är fattat.
*** EDIT TO ADD ***
Det blir operation alldeles strax.
**************
