PEth-tester är vanligt förekommande i svensk sjukvård – ofta som underlag för att neka patienter behandling eller medicin, och ibland som grund för att dra in körkort. Detta trots att testerna är osäkra, godtyckliga och ibland tas utan patientens samtycke. Att läkare låter dem väga tyngre än patientens egna ord är inte bara ett etiskt haveri, utan också ett symptom på en vårdkultur där misstänksamhet går före medicinsk heder, skriver Hanna-Karin Grensman.
PEth-testerna har, om än synnerligen senfärdigt, blivit ifrågasatta. För det är ingen nyhet att de är långt ifrån tillförlitliga när det gäller att avgöra faktisk alkoholkonsumtion. Det är heller ingen nyhet att det gränsvärde om angetts (0.3) har ett avgjort drag av godtycklighet över sig.
Detta är dock sant för de flesta tester sjukvården genomför. Det är därför läkare generellt enbart ska ta tester om det finns anledning att anta att det skulle ändra den förväntade diagnosen, och ingen diagnos ska därför heller baseras på test allena.
Det finns även all anledning för sjukvården att undersöka patientens alkoholkonsumtion. Både generellt i folkhälsosyfte och för att det kan påverka både diagnos och behandling. Detta återfinns i både övergripande och regionala riktlinjer.
Att undersöka om det finns ett alkoholmissbruk är dock inte samma sak som att ta ett PEth-test, speciellt inte givet hur osäkert det är. Standard är, eller möjligen var, därför att fråga patienten och lita till det svar man får.
Det är heller inte en nyhet att vissa mottagningar och läkare under lång tid använt PEth-test, inte bara avseende lämplighet för körkortsinnehav, utan även för att neka vård.
När man avgör vem som ska få tillgång till vård görs en beräkning avseende kostnad kontra nytta. Aktivt missbruk diskvalificerar ofta patienten från vissa sorters vård, som vissa operationer. Det må vara rimligt i sak. Men när påståendet om aktivt missbruk bygger på PEth, så innebär det med nödvändighet att vissa nekas vård utan rimlig grund därtill. Vilket naturligtvis är djupt orättfärdigt.
Det är heller ingen nyhet att läkare är återhållsamma med att skriva ut adhd-läkemedel till personer som är alkohol- eller narkotikaberoende. Inte heller att PEth-tester vanligen krävs för att få tillgång till den medicinering som är en förutsättning för att de ska kunna få livet att fungera.
Detta trots att Socialstyrelsen i de nationella riktlinjerna för vård vid adhd och autism konstaterar att det är viktigt att även de med beroendeproblematik får tillgång till läkemedelsbehandling och att obligatoriska tester utan indikation på missbruk inte får ske.
Det som däremot är en nyhet är att det finns en hel del som tyder på att enskilda mottagningar och läkare nu satt i system att slentrianmässigt ta PEth vid en lång rad tillstånd och även vid allmänna hälsoundersökningar.
Och det hade kanske inte gjort så mycket om läkarna tagit hänsyn hur missvisande det kan vara och enbart använt det som ett underlag för att ta upp frågan om alkoholkonsumtion.
Nu är så inte fallet, vilket gör testerna djupt oetiska i allmänhet, och givet de enorma konsekvenser det kan få för individen, oetiska i synnerhet.
Att det dessutom många gånger skett utan att patienten tillfrågats är ett direkt brott mot gällande lagar. För patienten har en ovillkorlig rätt att få sådan information om sin vård, att denne kan ge ett informerat samtycke. Utan samtycke får vård generellt inte ges.
Slutligen finns det något djupt obehagligt i att vissa läkare har satt i system att ta dessa tvivelaktiga tester och sedan låta dem trumfa patientens egna ord. För det kräver en blandning av förakt och arrogans att behandla människor så. Mycket långt ifrån hippokratiska eder, respekt och allmän anständighet.
Vilket för all del inte heller är någon nyhet.
På sätt och vis är det ett mycket större problem än Transportstyrelsens agerande. För Transportstyrelsen kan näppeligen agera på PEth-tester eller annat om ingen läkare skickat in materialet från början.
Läs mer om PEth-tester
PEth: Informerat samtycke kräver information
Att smyga in PEth-tester som en ”del av rutinen” är inte bara ett svek mot patientens förtroende – det är ett brott mot lagen. Tester som varken förklaras eller motiveras för patienten kan inte kallas vård. Det är kontroll. Och när de genomförs utan tydligt samtycke – ja, då är det ett övergrepp, inte en undersökning.
”PEth-test kan vara käftsmällen man behöver”
Ett blodprov som avslöjar alkoholkonsumtion låter som ett kraftfullt verktyg i kampen mot missbruk – och i vissa fall kan det vara precis det. Men testets begränsningar ignoreras alltför ofta. När det som borde vara en väg till hjälp i stället blir ett svek mot patientens rättigheter, blir nyttan ett svepskäl och tilltron ett problem.
