Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Inlägg publicerade i “Det infantila samhället”

Det infantila samhället

En samtidsdiagnos om ansvar, moral och vuxenhet i senmoderniteten.

Det infantila samhället är ett projekt som analyserar en återkommande tendens i samtiden: förskjutningen från vuxenhet till barnslighet som samhällelig norm. Här förstås infantilitet inte som personlig omognad, utan som en strukturell logik där ansvar externaliseras, konflikter förenklas och komplexitet reduceras till moraliserande berättelser.

Projektet undersöker hur medborgare allt oftare behandlas som oförmögna till eget omdöme – i politisk kommunikation, i institutionell praktik och i kulturella normsystem. Skydd, trygghet och omsorg används som legitimerande språk, samtidigt som individens agens begränsas och ansvaret flyttas bort från både medborgare och makthavare.

Här analyseras fenomen som moralpanik, symbolpolitik, överbeskyddande institutioner och ett offentligt samtal där vuxna människor förväntas reagera snarare än reflektera. Projektet knyter samman kultur, politik och styrning för att visa hur infantiliserande logiker genomsyrar allt från välfärdsstatens praktik till medielogik och sociala relationer.

Det infantila samhället är en analys av hur vuxenhet – som förmåga till ansvar, omdöme och konsekvenstänkande – successivt ersätts av förenkling, rädsla och delegationslogik.

Utan egen agens (igen)

Liberalerna vill förbjuda strypsex, men förslaget avslöjar mer om deras syn på individen än om själva sakfrågan. Praktiker som innebär strypning är redan olagliga, och att ropa efter fler förbud vittnar snarare om moralism, okunskap och en djupt nedlåtande syn på människors förmåga att själva samtycka till sin sexualitet, än någon genuin omtanke, skriver Hanna-Karin Grensman ”Liberalerna vill förbjuda strypvåld i sexuella sammanhang. Det säger jämställdhetsminister Nina Larsson (L) till Sveriges Radios Ekot. […] L vill se en ny lagstiftning. – Vi kan inte ha en situation där vi riskerar att normalisera våld eller våldtäkt och att man förväntas ställa…

Det infantila samhället

När de förment vuxna inte har verktyg eller mod att hantera vardagliga händelser, överförs denna inlärda hjälplöshet till barnen. Då får vi ett samhället fullt av barn som är otrygga och rädda, i stället för robusta och trygga. Det är dåligt för barnen, för de vuxna samt för dåligt för samhället i stort.   Förra sommaren var det en snok som bestämde sig att en av mina rabatter var ett lämpligt boställe. Jag kan inte påstå att jag uppskattade det. Det tyder på brister i min kompetens, för min osäkerhet kom av att jag inte säkert visste hur situationen skulle hanteras rent…

Outsourcing av ansvar undergräver vårt civilkurage

I allt större utsträckning abdikerar vi från vårt personliga ansvar och lutar oss istället mot offentliga insatser. Detta signalerar en katastrofal svängning mot inlärd hjälplöshet, som gör oss oförmögna att agera när inga hjälpare finns i närheten. Denna trend hotar inte bara att urholka vår individuella förmåga att hantera kriser, utan även riskerar att försvaga samhällets strukturella självförtroende och minska vårt kollektiva civilkurage, skriver Hanna-Karin Grensman.  ”Trygghetschatten gör succé i kollektivtrafiken” , så beskrivs effekten av den chatt som sedan 2020 gör det möjligt för resenärer att kommunicera direkt med SL:s trygghetscentral. Konkret innebär det en fördubbling av antalet kontakter…

Utan personligt ansvar

Vi har skolplikt i Sverige. Det är sällan ett stort problem. Inte heller behöver sekretessregler eller gällande skollagar vara det. Men det blir ett problem när ryggradslösa och inkompetenta skolledningar använder sig av dessa verktyg blott för att skydda barn med problem, samtidigt som de offrar alla andra barn i processen. De kallar det godhet.  ”Varför är Emma snäll mot Adnan fast han slår mig?”, frågar sonen bekymrat. ”Emma jobbar på skolan så hon måste vara snäll mot alla barn”, förklarar jag, ”även Adnan”. Knappt har jag hunnit avsluta meningen förrän han kontrar. Skärpan i rösten för mer tankarna till…

Så leder skollagen till att offer – inte förövare – omplaceras

En elev som utsätts för en allvarlig kränkning i skolan, får ofta tåla att förövaren får gå kvar. Mår eleven inte bra av detta, eller om föräldrarna bråkar för mycket, slutar det vanligen med att det är offret — inte förövaren — som för flytta. Ty så är lagen skriven och så väljer skolledarna att agera. Rektor kan fatt beslut om omplacering av vilken elev som helst – om det finns skäl, enligt skollagen. Rektor har dock ansvar för både offret och förövarens utbildning och båda parterna har skolplikt. Att omplacera en elev för att ”straffa” är förbjudet, och anser…

Hellre regelbrytare än ryggradslös

Prinsessan Estelle, 7 år, fick delta på Metallicakonserten – trots åldersgränsen. Jag noterar att det finns en massa föräldrar som upprörs över orättvisan: ”Min dotter fyller 13 i augusti, reglerna var klara, vi fick INTE köpa biljetter!” Men om du nu tillhör dem som tycker att regeln är felaktig, varför köpte du inte en biljett till flickan i alla fall? ”Jag har det som princip att man inte ska tumma på regler. Om jag tummar på regler hur kan jag då förvänta mig att mitt barn ska hålla sig till regler?” Men varför i hela fridens namn har du en…

Förbjud allt!

Med anledning av det moraliserande rökförbudet frågar sig Hanna-Karin Grensman vad livet är värt, om det enbart består av kruskakli, tarmsköljningar och uppbygglig litteratur? Alla företag, som restauranger med uteservering, behöver anpassa sig efter kunderna och deras önskemål om de vill överleva. Det är något av ett axiom – och en bitter erfarenhet för många näringsidkare. Det är då en smula märkligt, kan tyckas, att många (om än inte alla) uteserveringar tillåter rökning. Och kunderna, de verkar inte välja bort uteserveringar där rökning är tillåtet, till förmån för uteserveringar där det är förbjudet. Och inte heller verkar de ställa krav…

Björntjänst att inte exponera barn för verkligheten

KULTURDEBATT | BARNLITTERATUR Behöver dagens barn lära sig att steka äldre kvinnor i glesbygdsmiljö? frågar sig Lotta Olsson i en krönika i Dagens Nyheter (29/11), och fortsätter: ”[…] de gamla sagorna kanske fortfarande har ett värde? Nya sagor blir ofta bara utslätade Hollywoodvärldar med endimensionella superhjältar och extremt fantasilösa fantasymiljöer.”  Jag har sett konstruktionen av dessa sagor på nära håll. Till exempel deltog jag för en tid sedan i en diskussion mellan ett antal barnboksförfattare. Författaren som hade startat diskussionen stod inför ett dilemma. Hon behövde en kapsyl för att driva berättelsen vidare, och hennes lösning var att låta bokens mamma dricka…

Att knulla barn

DEBATT | SEXUELLA ÖVERGREPP Det är fel att knulla barn. Ur alla perspektiv. Men det är inte, som många verkar ha fått för sig, samma sak att sjunga om att knulla barn som att knulla barn. It’s not even in the same ballpark, som amerikanarna skulle säga. Anton Magnusson (”Mr Cool”) publicerar låten Knulla barn. Responsen blir tydlig: ett stort antal människor spyr ut sitt hat över honom. Och det må vara hänt. Man både får och ska reagera på saker som man finner felaktiga. (Att kulturen blir trist och menlös om allt som någon ogillar ska förbjudas – som rondellhundar, Tintin i Kongo…

Det krävs en särskild form av mod för att strunta i den lagstadgade tillgängligheten

Den politiska korrekthetens piska viner över den svenska samhällsdebatten. Den tvinga in alla i samma smala åsiktskorridor, och endast de som har ”rätt” åsikter tillåts yttra sig. Då blir karaktärsdrag som civilkurage, mod och sunt förnuft på gränsen till utrotningshotade. Det är naturligtvis förödande för demokratin – så väl som yttrandefriheten – och det är därför med försiktig optimism jag följer de organisationer som inte böjer sig för dessa krav utan i stället implementerar och upprätthåller sina egna värderingar. En förebild på området är kommunala Ekerö Bostäder. Den tidigare ledning bestod av ängsliga syltryggar som sprätte skattepengar omkring sig på…