Att knulla barn

Det är fel att knulla barn. Ur alla perspektiv. Men det är inte, som många verkar ha fått för sig, samma sak att sjunga om att knulla barn som att knulla barn. It’s not even in the same ballpark, som amerikanarna skulle säga.

Anton Magnusson (”Mr Cool”) publicerar låten Knulla barn. Responsen blir tydlig: ett stort antal människor spyr ut sitt hat över honom. Och det må vara hänt. Man både får och ska reagera på saker som man finner felaktiga.

(Att kulturen blir trist och menlös om allt som någon ogillar ska förbjudas – som rondellhundar, Tintin i Kongo och Ecce Homo – ser verklighetens folk uppenbart inte som ett problem. Och det behöver de strängt taget inte göra heller. Förr eller senare lär de bli varse problematiken, när något de sätter värde  på råkar ut för en hatstorm.)

Men de här att de låtsas att de inte förstår att låten är satir. När de envetet hävdar att skaparna är pedofiler, att de måste ha utövat pedofili för att kunna skriva låten. När de i klartext skriver att de ska döda Anton Magnusson. Då har gränsen, inte bara för det anständiga utan också för det lagliga, passerats och försvunnit i fjärran.

(F ö är min uppfattning att de som trivialiserar och skämtar mest cyniskt om pedofili många gånger är de som faktiskt blivit utsatta. Inte pedofilerna.)

Så drevet går mot den smaklösa komikern som dristade sig till att skämtar om pedofili. Och jag kan inte låta blir att fråga mig: Hade det inte varit mer effektfullt att dreva mot pedofilerna? Om målet alltså är att skydda barn? (Det är en så kallad retorisk fråga, ni behöver inte svara.)

Till exempel känner jag spontant att nyheten ”En miljon pedofiler i hemligt nätverk”  upprör mig aningens mer än låten. Kunde ni inte ha drevat en smula när den kom?

Jag har också ett litet problem med alla barn och unga som tvingas in i äktenskap, som tvingas föda barn fast deras kroppar inte är redo för det, som på olika vis förvägras sina mänskliga rättigheter. Men inte heller här ser jag något frapperande engagemang. (Förutom hos den klick som är upptagna med att relativisera. De är hemskt engagerade.)

Alla som följer mig vet att jag sedan lång tid tillbaka har ett stort engagemang för barn som utsätts för sexuella övergrepp. Och det engagemanget innefattar att försöka göra det som faktiskt kan resultera i en positiv förändring för de utsatta barnen.

Och därför gillar jag inte det här. De skriver att det är viktigt att låten tas bort från Spotify för att skydda barnen. Men jag garanterar att inte ett enda barn har skyddats från att bli våldtaget tack vare deras engagemang i den här frågan.

(Ja, jag både vet och anser att man kan föra ett resonemang om normalisering och språkets inverkan på våra värderingar och vårt handlande – men vi har galet mycket större problem med faktiska pedofiler att hantera, innan vi börjar med finliret.)

I stället för att skydda barnen så ropade de ”varg”, men det fanns ingen ”varg”. Och vi vet alla vad som blir konsekvenserna av det.

Dessutom utmålade de pedofilerna som monster. Det kan man göra, för handlingarna i sig är monstruösa. Men det är också det som hindrar oss från att se att den trevliga pappan, vår älskade bror eller vår fina och populära dotter skulle kunna vara pedofil. Att människor kan vara både fantastiska och monstruösa. Nästan alla barn berättar om övergrepp. Nästan inga barn blir trodda. Detta är orsaken.

Att vara pedofil är inget val. Det är en sexuell störning. En störning som många pedofiler lider av och kämpar med att hantera. Det effektivaste verktyg jag känner till för att minska det sexuella våldet är Preventell – en hjälplinje för den som är rädd att skada någon sexuellt. Första året förmådde de 150 personer att ta emot hjälp för sin problematik.

Slacktivisterna hade kunnat lägga sin energi på att sprida information om Preventell så att varje person i hela Sverige känner till att det finns. I stället valde de att spy hat i en sådan omfattning att det just nu måste kännas helt omöjligt för en pedofil att våga vända sig till sjukvården. Om människor reagerar så över en låt – hur kommer man att reagera när han eller hon berättar att de är en pedofil?

Tänk om de hade lagt energin på att lära sig förstå och motarbeta mekanismerna hos sig själva som gör att om ett barn berättar för dem om övergrepp så kommer de sannolikt inte förmå tro dem.  Tänk om de hade lagt energin på att finna mod att stå på barnets sida. För man kan ju inte veta säkert, man ska inte lägga sig i, och nog är det kan barnet vara manipulerat eller kanske ett lögnaktigt litet barn? Allt detta ryggradslösa människor tar till för att slippa konfrontera sanningen.

Och ändå talar statistiken sitt tydliga språk: Vi känner alla barn som blir utsatta. Vi vet bara inte vilka barn eller vilken som är förövare – för den genomsnittlige förövaren skapar nämligen inte låtar om att knulla barn. Jag kan till och med drista mig till att säga att det är ovanligt.

---

Om du gillade den här texten så kanske du också är intresserad av texten:

En helt oskyldig puss

 

 

 

---