Inlägg publicerade i “Textarkiv”

Ibland är det bra att tänka efter före. Till exempel VAD man faktiskt skriver, VEM man skriver till och vad man rimligen kan UPPNÅ. Och i detta specifika fall: Framförallt och över allt annat; VEM. Med anledning av en tidigare text om Stenhamraskolan så kände de sig föranledda att skicka ett mejl till mig. Det var inte helt genomtänkt.  Det lyder: Hej Hanna-Karin, Hörde att du kanske hade uppfattat mitt mail kring skolbytet på ett felaktigt sätt. Synnerligen oväntat är det inte att jag engagerar mig i frågan kring ett skolbyte då det är jag som skoladministratör som sköter detta…

Om man ska utföra lektörsläsningar på det vis som jag gör det, så är det faktiskt helt omöjligt att få ekonomi i det. Så det är inte mitt syfte. Det här är mitt syfte: Att få chansen att hjälpa morgondagens författare att få fram sin berättelse, och få den utgiven. För alla skribenter, hur etablerade och begåvade de än är, behöver kritik och ett par objektiva ögon. Det är en ynnest att få vara det ett tiotal gånger om året. Och så igår, fick jag ett mejl från Mattias Olsson. Han skriver till mig: Jag heter Mattias och vi hade…

Det måste ha varit 1997 som vi lärde känna varandra på Café Ra på söder. Det var på den tiden där det mesta av umgänget gick ut på att dricka stora mängder te och röka, tala om politik, och världen och allting. Jag gick på gymnasiet och mitt liv var så oändligt svårt, men det fanns en handfull människor som gjorde det uthärdligt. En av dem var Ulf. Nej inte Ulf, jag vet inte varför jag skrev det. Jag har aldrig kallat honom för det. Uffe. Vi var tillsammans i nästan ett år. Att vara med Uffe var estetik och…

Recension Den slog ned som en bomb: Stieg Larsson samhällskritiska deckartrilogi med egenartade karaktärer och patosdrivet berättande. Millenniumserien var på allas läppar. Hanna-Karin Grensman har läst seriens fjärde bok, skriven av David Lagercrantz, och finner den både opolitisk och gäspframkallande konventionell. Jag antar att det var med utsikt över Riddarfjärdens spegelblanka yta som diskussionerna började: skulle det skrivas en fjärde bok i Millenniumserien, och i så fall av vem? Den offentliga debatten blev infekterad, beslutet att ge ut ytterligare böcker sågs, av vissa, som ett respektlöst försök att profitera på den avlidne Larssons författarskap. Samtidigt fanns det starka önskemål från läsarna om fler…

RECENSION  ”Tolvskillingsoperans” raison d’être är som reflekterande samtidssatir, problematiserande klassklyftor, fattigdom och marginalisering. Men Brecht, i Alexander Öbergs tappning, är snarare opolitisk och farsartad, skriver Hanna-Karin Grensman. För att vara rättvis måste jag erkänna att jag inte gillar Brecht. Hans politiserade, rödvinsanstrukna pjäser lämnar mig vanligtvis likgiltig – eller irriterad.  Men trots det så njuter jag av Alexander Öbergs iscensättning av ”Tolvskillingsoperan” på Hipp i Malmö. Öberg håller sig till originalhandlingen: Familjen Peachums försörjning genom exploatering av tiggare. Polly Peachums giftermål med gangstern Macheath (Mackie Kniven) och hennes svartsjuka drabbningar med Mackies frillor. Polischefen Tiger Browns vänskap med Mackie och…

Min största drivkraft här i livet är frustration gällande sakernas tillstånd. Jag är utan tvivel en grinig gammal tant som har synpunkter på det mesta – och kritiserar åtskilligt. Allt från allmän kravlöshet i samhället, digital övervakning och byggande av Förbifart Stockholm, till icke evidensbaserad missbruksbehandling och vår, nästintill, vettlöst naiva utrikespolitik. Men trots det är jag, i grund och botten, tacksam. Jag är tacksam för att slumpen gjorde att jag föddes i Sverige, på ett rent sjukhus av utbildade läkare. Jag är tacksam för att jag har haft tillgång till många års avgiftsfri utbildning: från grundskola och hela vägen…

Jag är tyvärr ingen riktig fru. Och förmodligen ingen riktig kvinna över huvud taget. Jag pratar för mycket och tar för mycket plats. Jag låter inte Pontus fatta beslut i alla viktiga frågor. Jag anpassar mig inte efter vad Pontus vill göra och jag är ganska säker på att Pontus gör mer än vad jag gör av hushållssysslorna. Jag står inte vid sidan om och hejar på när han utövar sina intressen och jag engagerar mig verkligen inte i det som han gör enbart för att han göra det. Inte heller tvingar jag mig själv att göra urtråkiga saker bara…

Du blir inte förorättad för att jag felaktigt tror att du är finsk, fransk eller bulgar. Du känner dig inte kränkt över att jag misstar mig gällande ditt yrke. Du tar inte illa upp när jag gissar att du är kristen fast du ser dig själv som ateist. Men när jag tror att du är homosexuell sårar jag dig djupt. Du känner dig förolämpad för du är ju inte det! Hur kan jag bara tro något sådant om dig?! Jag föreslår att du funderar över vad det betyder en stund. Photo: Andrew McGovern

Hanna-Karin Grensmans  textarkiv för debattartiklar har under den senaste månaden haft närmare 70 000 besökare. Orsaken till denna oväntade uppståndelse var ett blogginlägg med titeln: Så undviker du våldtäkt i sommar. Inlägget spreds snabbt via Facebook och Twitter och har blivit omtalat i positiva ordalag på över 100 olika bloggar. Inlägget behandlade ämnet våldtäkter ur ett satiriskt perspektiv och bestod i huvudsak av en text skriven som en tidningsartikel där fiktiva myndighetspersoner uttalade sig om våldtäkter, men i stället för att lägga skulden för våldtäkterna på offren fokuserade de på männens ansvar för att inte våldta. Slutligen presenterades en lista med 8 punkter…