Att smyga in PEth-tester som en ”del av rutinen” är inte bara ett svek mot patientens förtroende – det är ett brott mot lagen. Tester som varken förklaras eller motiveras för patienten kan inte kallas vård. Det är kontroll. Och när de genomförs utan tydligt samtycke – ja, då är det ett övergrepp, inte en undersökning.
Ett nytt argument har seglat upp till förmån för PEth-testerna:
”PEth-testerna görs som en del i vissa rutinundersökningar och patienterna är informerade om att undersökningen görs.”
Man menar alltså att PEth-testet ingår i ett standardiserat testbatteri vid vissa hälsotillstånd, och därmed har patienten gett sitt indirekta samtycke till testet genom att gå med på undersökning och tillhörande provtagning.
Så kan man dock inte resonera.
PEth-tester ingår nämligen långt ifrån alltid i allmänna hälsoundersökningar eller vid någon annan form av hälsoproblem. De kan inte sägas vara nationell eller regional praxis. Därmed kan patienten inte heller förväntas förstå att det ingår.
Att smyga in ett test som en patient inte rimligen kan förvänta sig ska tas är själva motsatsen till informerat samtycke.
PEth-tester som tas utan att patienten är informerad specifikt därom är därmed ett tydligt brott mot Patientlagen och dess ovillkorliga krav på informerat samtycke.
Det finns inget annat sätt att se det.
Till det har IVO redan för flera år sedan konstaterat att det inte är tillåtet att få PEth-tester och liknande att vara, eller framstå som, obligatoriska för att få tillgång till vård. Så även om patienten får frågan om att ta ett PEth-prov, kan det – under vissa omständigheter – utgöra ett brott mot Patientlagen.
PEth-tester är inte för patienten
Det är sant att läkare ofta behöver kunskap om både allmänna och specifika blodvärden, likväl som alkoholkonsumtion, för att kunna ställa rätt diagnos och sätta in adekvat behandling.
Men det finns en avgörande skillnad mellan vanliga blodprover och PEth-testet: Det senare provet är inte för patientens skull.
I normalfallet vet patienten nämligen redan hur mycket alkohol denne konsumerar och kan redogöra för det när frågan ställs. De behöver alltså inte PEth-testet för att ta reda på det.
(Och eftersom det finns en felmarginal, kan testet dessutom vara missvisande relativt patientens faktiska konsumtion, vilket gör värdet för patienten än mindre.)
Däremot vet patienten inte hur dennes blodvärden ser ut i allmänhet, och kan heller inte redogöra för det vid förfrågan, så allmänna och specifika blodvärden behöver tas för patientens skull.
Skillnaden är enorm.
Orimligt slöseri med skattemedel
Till det så kostar PEth-testet ca 300-700 kr (beroende på region). Det är en kostnad som påförs skattekollektivet.
Det må vara hänt när testerna behöver tas för patientens skull. Om en patienten faktiskt inte riktigt kan redogöra för sin alkoholkonsumtion och ger sitt informerade samtycke där till.
Men att slentrianmässigt ta det utan samtycke, på en patienten som kan redogöra för sin konsumtion, är inte bara ett brott mot Patientlagen, det är också orimligt slöseri med skattemedel.
Jag har sagt det förut och säger det igen; sjukvården har inte ett resursproblem, de har problem att hushålla med de resurser de har.
Läs mer om PEth-tester
Är du alkoholiserad lille vän?
PEth-tester är vanligt förekommande i svensk sjukvård – ofta som underlag för att neka patienter behandling eller medicin, och ibland som grund för att dra in körkort. Detta trots att testerna är osäkra, godtyckliga och ibland tas utan patientens samtycke.
”PEth-test kan vara käftsmällen man behöver”
Ett blodprov som avslöjar alkoholkonsumtion låter som ett kraftfullt verktyg i kampen mot missbruk – och i vissa fall kan det vara precis det. Men testets begränsningar ignoreras alltför ofta. När det som borde vara en väg till hjälp i stället blir ett svek mot patientens rättigheter, blir nyttan ett svepskäl och tilltron ett problem.
