Efter ett år av inadekvat sjukvård, bråkande och tillgodogörande av allt för mycket medicinsk kunskap jag egentligen inte vill ha, befinner jag mig sedan tjugoen dagar på Danderyds sjukhus. Under vinjetten Diagnos: Trasig vård kan du läsa hela historien.
Jag är på permission fram till söndag vilket är urskönt.
Det hade känts bättre om läkaren som gav mig sagda permission hade kunnat förklara varför abscessen som för fram till två dagar sedan var livsfarlig, nu plötsligt är ofarlig, och varför han drastiskt minskat min antibiotika till under standard.
Nu hänvisar han bara till ”konsulterad infektionsspecialist ”, och det är inte direkt vad jag kallar för en förklaring. Inte alls faktiskt. Men som jag sa till honom; jag är helt säker på att han gör sitt absolut bästa.
För det är naturligtvis inte hans fel att hans fattningsförmågor inte räcker till att förstå andras resonemang i den här sortens frågor. Jag låter lite raljant, men jag är faktiskt seriös. För vad annan förklaring finns det till att han inte kan förklara för mig; än att han bara accepterat ett resonemang från någon han bedömer vara en auktoritet, utan att faktiskt förstå vad som sades och själv kunde bedöma rimligheten i det?
Sedan är det så klart lite trist att någon med den sortens fattningsförmågor och/eller så auktoritetsbunden är ansvarig för riktiga människors vård i allmänhet och specifikt min i synnerhet. Extra mycket så eftersom det inte är första gången som han minskat min antibiotika med tydlig försämring som resultat.
Bättre hade det också varit om han, redan på min uppmaning, talat med neurologen för att utröna om det saker som de kan göra för att hjälpa mitt immunförsvar redan nu. Nå, jag tog saken i egna händer och talade med neurologen själv igår, och det skulle visa sig att det visst inte var bortom det rimligas gräns. Och hon hörde av sig till dem och bad dem ta några kompletterande prover för att undersöka förutsättningarna.
Jag kunder så klart ha ringt dem tidigare, men till mitt försvar vill jag anföra att jag ändå varit ganska sjuk. För läkarna på Danderyds sjukhus har jag dock inget riktigt bra försvar, men jag är säker på att det finns ett. Vi har ju ändå sjukvård i världsklass.
Det är naturligtvis sant även för denna läkare. Och då han tillhör en generation som erkänt inte är vidare förtjust i att tala i telefon, så har det möjligen inte alls med fattningsförmågor att göra utan ett trängande behov att avsluta samtalet så snart som möjligt? Vad vet jag?
