Bakom glättiga löften om skalbarhet och innovation döljer sig en växande beroendeställning till globala molnjättar och en politisk oförmåga att förstå konsekvenserna, skriver Hanna-Karin Grensman
Microsoft Azure har varit rimligt framgångsrika i att skapa en illusion av kontroll och skalbarhet, samtidigt som det de facto innebär en strukturell beroendeställning gentemot en global aktör vars intressen jag inte direkt skulle kalla kongruenta med användarnas.
Men det är klart, juridisk och geopolitisk osäkerhet kring datalagring, en påtaglig sårbarhet vid driftstörningar samt ekonomisk oförutsägbarhet (“flexibilitet”), skapar onekligen spänning i vardagen.
Molnbaserade ekosystem så där i allmänhet behöver inte vara dåligt, men lite för ofta innebär det onekligen trygghet genom att ge upp all rimlig kontroll.
Och det är inte direkt så att politikerna är på bollen. De har inte ens fattat vilken sport som spelas.
Förmodligen ser de fortfarande internet som en fluga. Och i vilket fall som helst är de upptagna med att skrämma folk med Signal och försöka implementera massövervakning av medborgarna via Chat Control.
Det är inte många dagar sedan AWS gick ner.
Tietoevry-haveriet lämnade knappast en krusning på ytan.
Jag ser fram emot mer spänning.
