”Men ska du verkligen gå hem, är det inte tryggare om du tar en taxi? Det är ju mörkt ute!” Ovanstående mening sägs helt rutinmässigt till kvinnor och flickor. Vi har alla hört det. Vi har alla sagt det. Ur en aspekt är det ett fullkomligt rimligt påpekande. De flesta taxichaufförer är bra. De är artiga och trevliga. Ser till att man kommer från punkt A till punkt B utan några problem eller dröjsmål. Vissa är fantastiska långt över det förväntade: de väntar utanför porten och ser till att man kommer in ordentligt, de lånar ut sin jacka om de…
Subversivt
Hanna-Karin Grensmans textarkiv för debattartiklar har under den senaste månaden haft närmare 70 000 besökare. Orsaken till denna oväntade uppståndelse var ett blogginlägg med titeln: Så undviker du våldtäkt i sommar. Inlägget spreds snabbt via Facebook och Twitter och har blivit omtalat i positiva ordalag på över 100 olika bloggar. Inlägget behandlade ämnet våldtäkter ur ett satiriskt perspektiv och bestod i huvudsak av en text skriven som en tidningsartikel där fiktiva myndighetspersoner uttalade sig om våldtäkter, men i stället för att lägga skulden för våldtäkterna på offren fokuserade de på männens ansvar för att inte våldta. Slutligen presenterades en lista med 8 punkter…
När människor begår handlingar som de själva, i andra sammanhang, skulle uppfatta som orimliga, är det sällan en fråga om plötslig grymhet eller ett enskilt misstag. Oftare handlar det om en gradvis normförskjutning; där organisationers mål, språk och incitament förändrat vad som anses rimligt och att gränserna för det acceptabla har förskjutits. Vad händer med individens omdöme och moral när lojalitet och regeluppfyllnad börjar ersätta ansvar? När en tågvärd avvisade en elvaårig flicka från ett tåg i Kumla, väckte det starka reaktioner. Trots att flickan saknade biljett så uppfattade de flesta det som självklart att situationen borde ha hanterats annorlunda. Att…
För en tid sedan stod jag inför en grupp människor som deltog i en ledarskapsutbildning. Min uppgift var att inspirera dem, få dem att känna att de faktiskt kunde bli de ledare som de drömde om att bli. Under den första rasten kom en ung kille fram till mig: ”Jag ska gå och hämta kaffe, vill du ha en kopp?” Jag hade ännu inte fått i mig något kaffe och svarade tacksamt ja. Han kom tillbaka med koppen, varpå ett par personer som kastade ur sig några fraser i still med att han smörade och fjäskade för mig. Tonen var…









