Hanna-Karin Grensman om den friande våldtäktsdomen tidigare i veckan:
En man följer med en kvinnlig bekant hem efter träningen. Väl där väljer han att ha sex med henne, trots att hon säger nej och kniper samman sina ben. I det rättsliga efterspelet till det uppmärksammade fallet i Karlstad frias mannen, eftersom kvinnan inte kan berätta om det förekommit våld eller hot.
Att en kvinna inte vill, och uttrycker det, räcker inte för att en våldtäkt ska ses som våldtäkt.
Det första och största problemet gällande våldtäkter är naturligtvis att det finns människor som väljer att ha sex med folk som inte vill ha sex med dem. Det kan verka trivialt – men så länge vi envisas med att inte lägga fokus på att få dem som våldtar att sluta med det, så kommer vi inte heller att lösa problemet.
I det aktuella fallet hade mannen kunnat göra en mängd saker annorlunda, framförallt hade han kunnat försäkra sig om att hon verkligen ville ha sex med honom. Men enligt gällande lagstiftning behöver han strängt taget inte göra det. Han hade också kunnat ta ansvar genom att låta bli att följa med kvinnan hem – eller kontaktat sjukvården när han insåg att han var i riskzonen för att våldta henne.
Det är detta ansvar vi måste prata om, mannens juridiska och moraliska ansvar. För det kan väl inte vara så illa som det brukar låta i medier och runt köksborden – att han inte har något ansvar? Att det är hon som borde sett till att situationen inte uppkommit?
Det andra problemet är att vi har en fullständigt otidsenlig våldtäktslagstiftning, som utgår från besynnerliga antaganden om vad våldtäkt respektive sexualitet är och inte är. Sex som innefattar våld eller tvång är en våldtäkt. Sex utan samtycke är det inte, i alla fall inte juridiskt.
För att vi ska kunna tala om tvång måste offret bevisa att hon gjort motstånd, och hon ska dessutom bevisa att förövaren uppfattade detta motstånd. Det är alltså ingen måtta på ansvaret som faller på offret. Den som våldtar, å andra sidan, behöver bara hävda oförstånd för att komma undan allt ansvar.
Lingvistisk forskning visar oss att en normalfungerande man naturligtvis förstår när en kvinna säger nej. Han förstår dessutom när kvinnor säger nej genom att använda omskrivningar och kroppsspråk (eftersom vi oftast kommunicerar våra nej så).
Män som påstår att de inte förstår ett nej, förstår alltså med nödvändighet inte heller normal diskussionsinteraktion eller de subtila nekande som de själva använder dagligdags. Vilket i sin tur innebär att de har problem av sådan grad att de omedelbart bör beredas plats på lämplig vårdinrättning.
Denna kunskap har tyvärr inte slagit igenom i vårt rättssystem. I fall efter fall tar domstolar hänsyn till att den stackars mannen nog inte förstått – men utan att döma till vård, som vore det adekvata om mannens oförstånd var sanningsenligt. Till och med åklagare Barbro Brännlund sympatiserar i det aktuella fallet i Värmland: ”I mina ögon finns det ingen som helst tvivel att den här kvinnan upplevt det här som ett övergrepp. Men mannen har inte förstått det.” Verkligen?
För att få slut på våldtäkterna måste vi skifta fokus. Vi måste besvara frågan om varför våldtäktsmannen våldtar, och utarbeta kraftfulla strategier för honom att sluta med det. Även möjligheten för män att i domstolar hävda en dumhet som går långt över det normala, och komma undan med det, måste få ett slut. Ingen man våldtar av misstag.
Vi måste slutligen också uppdatera lagen gällande våldtäkt till en modern samtyckeslagstiftning. Då sänder vi en tydlig signal att alla har rätt till sin egen kropp, och att samtycke ovillkorligen ska krävas i samband med sex. Att sex utan samtycke faktiskt är våldtäkt.
I väntan på denna samtyckeslag vill jag ge potentiella våldtäktsmän några tips på hur de kan undvika att våldta:
- Undvik att gå ut ensam. Om du trots allt måste gå ut se till att ha med dig en kompis eller dina föräldrar.
- Ring polisens om frestelsen blir för stark och gå gärna med mobilen i handen så att du snabbt kan ringa en vän eller dina föräldrar om du behöver extra stöd.
- Var inte ensam med kvinnor, och försök låta bli att attackera dem när de är ensamma.
- Tänk på att alla former av ovälkommen beröring, t.ex. stoppa en hand under en kvinnas kjol, är att betrakta som ett övergrepp. Även om det sker i tunnelbanan.
- Undvik att dricka alkohol och om du ändå gör det, se till att göra det hemma, med personer som kan hindra dig från att våldta.
- Gå inte in i en relation med en kvinna förrän du är helt säker på att du inte kommer att våldta henne.
- Sök hjälp om du märker att du har svårt att låta bli att våldta eller har lätt att gå över gränsen.
- Undvik miljöer där kvinnor vistas och du riskerar att våldta dem så som hemmamiljöer, tvättstugor och vindar samt offentliga miljöer som restauranger, parker och skogspartier.
- Försök att inte göra dig dummare än vad du är. Om du märker att du har svårt att förstå ordet ”nej” och kroppsspråk i sexuella situationer bör du fundera över möjligheten till institutionsvård.
Kommentarer är stängda.