Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Subversivt

Det infantila samhället

När de förment vuxna inte har verktyg eller mod att hantera vardagliga händelser, överförs denna inlärda hjälplöshet till barnen. Då får vi ett samhället fullt av barn som är otrygga och rädda, i stället för robusta och trygga. Det är dåligt för barnen, för de vuxna samt för dåligt för samhället i stort.   Förra sommaren var det en snok som bestämde sig att en av mina rabatter var ett lämpligt boställe. Jag kan inte påstå att jag uppskattade det. Det tyder på brister i min kompetens, för min osäkerhet kom av att jag inte säkert visste hur situationen skulle hanteras rent…

Outsourcing av ansvar undergräver vårt civilkurage

I allt större utsträckning abdikerar vi från vårt personliga ansvar och lutar oss istället mot offentliga insatser. Detta signalerar en katastrofal svängning mot inlärd hjälplöshet, som gör oss oförmögna att agera när inga hjälpare finns i närheten. Denna trend hotar inte bara att urholka vår individuella förmåga att hantera kriser, utan även riskerar att försvaga samhällets strukturella självförtroende och minska vårt kollektiva civilkurage, skriver Hanna-Karin Grensman.  ”Trygghetschatten gör succé i kollektivtrafiken” , så beskrivs effekten av den chatt som sedan 2020 gör det möjligt för resenärer att kommunicera direkt med SL:s trygghetscentral. Konkret innebär det en fördubbling av antalet kontakter…

Tietoevry – ett fullständigt förutsägbart sammanbrott

Det var inte en blixt från klar himmel, tvärtom. Det var ett system som fungerade exakt som det var designat att fungera. Offentliga och privata organisationer har valt en digital infrastruktur där risk koncentrerats i stället för att spridas, för att effektivitet prioriterats över motståndskraft, och där ansvaret är så utspätt att ingen egentligen är ansvarig. När ett enda intrång kan lamslå hundratals myndigheter och offentliga verksamheter är det inte angriparens skicklighet som är den centrala frågan, utan konstruktionen som valts. Tietoevry-haveriet var, kort sagt, de förutsägbara konsekvenserna av medvetna beslut. Om en inköpare saknar tillräcklig kompetens för att upphandla…

Jag är inte pryd, men … Om märkliga mötesstrategier vid Stenhamraskolan

Jag säger inte att det som skedde var olagligt, visst inte. Jag säger bara att det gjorde mig en smula förvånad. Minst sagt.  Mer om bakgrunden finner du här: STENHAMRASKOLANS NEDGÅNG OCH FALL Kommentarer ”Så oprofessionellt av rektorn. Alltid bäst att förhålla sig så neutral som möjligt och inte säga något i onödan i en sådan position. Än mer när man inte skött sig.” ”Du vet hur det finns side quests, och ett main quest? Huvuduppdraget? Hon passade på med ett side quest den dagen.” ”Som synnerligen pryd och sexnegativ kan jag ju påpeka att det där med att som myndighetsföreträdande…

Ibland är det bra att tänka efter före

Ibland är det bra att tänka efter före. Till exempel VAD man faktiskt skriver, VEM man skriver till och vad man rimligen kan UPPNÅ. Och i detta specifika fall: Framförallt och över allt annat; VEM. Med anledning av en tidigare text om Stenhamraskolan så kände de sig föranledda att skicka ett mejl till mig. Det var inte helt genomtänkt.  Det lyder: Hej Hanna-Karin, Hörde att du kanske hade uppfattat mitt mail kring skolbytet på ett felaktigt sätt. Synnerligen oväntat är det inte att jag engagerar mig i frågan kring ett skolbyte då det är jag som skoladministratör som sköter detta…

Han trodde jag var en pepparkaka

”Han trodde jag var en pepparkaka”, förklarar sonen för mig. ”Nej, mitt hjärta det trodde han inte. ’Markus’ bet dig för att för att han ville, för att han är dum. Ingen 7-åring tror att du är en pepparkaka. ” Jag njuter av att säga det. Njuter av en smula lättsinnig lycka efter att ett antal pusselbitar fallit på plats under dagen. Men jag är ändå mamma, så jag nyanserar: ”Egentligen tror jag inte är han är dum eller vill göra dumma saker. Egentligen tror jag att han gör så gott han kan, men att han behöver mer hjälp av…

Utan personligt ansvar

Vi har skolplikt i Sverige. Det är sällan ett stort problem. Inte heller behöver sekretessregler eller gällande skollagar vara det. Men det blir ett problem när ryggradslösa och inkompetenta skolledningar använder sig av dessa verktyg blott för att skydda barn med problem, samtidigt som de offrar alla andra barn i processen. De kallar det godhet.  ”Varför är Emma snäll mot Adnan fast han slår mig?”, frågar sonen bekymrat. ”Emma jobbar på skolan så hon måste vara snäll mot alla barn”, förklarar jag, ”även Adnan”. Knappt har jag hunnit avsluta meningen förrän han kontrar. Skärpan i rösten för mer tankarna till…

Så leder skollagen till att offer – inte förövare – omplaceras

En elev som utsätts för en allvarlig kränkning i skolan, får ofta tåla att förövaren får gå kvar. Mår eleven inte bra av detta, eller om föräldrarna bråkar för mycket, slutar det vanligen med att det är offret — inte förövaren — som för flytta. Ty så är lagen skriven och så väljer skolledarna att agera. Rektor kan fatt beslut om omplacering av vilken elev som helst – om det finns skäl, enligt skollagen. Rektor har dock ansvar för både offret och förövarens utbildning och båda parterna har skolplikt. Att omplacera en elev för att ”straffa” är förbjudet, och anser…

Utan moralisk kompass

Jag läser om 11-åringen som blivit våldtagen och som nu tvingas gå i samma klass som sin förövare. Vad som däremot inte riktigt har framkommit är att rektorn inte gör något formellt fel. Rektorn gör exakt vad denna är satt att göra i enlighet med skollagen. Detta ger implikationen att när en elev begår ett övergrepp mot en annan elev, så tenderar dessa elever att vara kvar i skolan och i klassen. Många gånger utan att vi som föräldrar får information om det, då både förövare och offer har alla incitament att inte berätta öppet om händelsen, och sekretessen skyddar…

”Varför firar du inte mors dag?”

Det påstås att det inte finns några dumma frågor. Det är helt igenom osant. Det finns frågor som helt enkelt inte bör ställas, för att de är invasiva och mer ställs av nyfikenhet och sensationslystnad, än genuin omtanke. Och parade med ifrågasättande och dömande är de inte bara sårande, utan direkt otillständiga. Mamman tar tag med båda händerna om flickans huvud. Smäller in det i väggen. Ljudet är högt. Det gör ont i flickans huvud, det dansar för ögonen. Mammans kalla blick på flickan. ”Nu vet du hur det känns.” Rösten är arg, hård. Hon tar lillasyster i famnen, ler…