Kan man avsluta en relation genom att undvika den andre? Naturligtvis kan man det, man får göra så. Men allt man får göra, bör man inte gör. Och har man inte integritet nog att säga som det är, utan i stället bara låta det rinna ut i sanden, skapar man en himla massa problem, för en himla massa människor.
För ett par år sedan var det en tjej som valde att sluta umgås med mig för att jag var så dålig på att höra av mig till henne. Hon tröttnade helt enkelt på att alltid vara den som ringde och som upprätthöll vår kontakt. Och det kan man ju förstå.
Att jag var dålig på att höra av mig till henne var dock inte personligt. Det var lika delar otur och dålig planering från min sida. Många saker som skedde i mitt liv, hög arbetsbelastning och långa arbetsdagar som ledde till att jag inte uppfyllde min del av vänskapskontraktet. Så, som sagt, jag har full förståelse för hennes val.
Det jag däremot inte förstår – eller i alla fall inte accepterar – är att hon inte trodde att det var otur och dålig planering, utan i stället valde att tro att min frånvaro var en personlig markering. Att jag genom att undvika henne försökte förmedla ett budskap om att jag inte ville träffa henne. Att vår vänskap var över av en eller annan anledning.
Att hon överhuvudtaget kunde tro det, handlar dock inte bara om henne. En stor del av orsaken var att det är så de flesta agerar när de inte längre vill vara vän med en person.
En skadlig feghetskultur växer fram
Det är absurt att vi börjar se en kultur där folk ”gör slut” med en vän genom att inte tala med dem och hoppas att vännen fattar vinken och försvinner.
För det första är det dumt att dra en sådan slutsats; Vännen kanske inte sänder ut ett ”hemligt budskap” för dig att tolka, utan vännen kanske faktiskt har mycket att göra, det kan vara otur eller andra omständigheter. Som i min väninnans och mitt fall.
För det andra så är det fruktansvärt sårande att inte berätta att man ”gjort slut”. Tänk att vara den som sitter och ringer och ringer och anstränger sig för att få till en relation med någon som redan har bestämt sig för att avsluta den, men struntat i att berätta det för dig? Att man känner sig dum för att man lite litade på sin instinkt om att någon var fel och att man gjorde allt man gjorde för att upprätthålla kontakten med någon som redan lämnat.
De fegas bortförklaringar
Vissa skyller på att de inte vill såra i onödan och menar att om man till exempel ringer många gånger utan att få tag på personen så borde man förstå att samtalet är ovälkommet. Det är bara feghet som talar. Folk som inte vågar säga vad de menar och stå för det som de säger. För det är precis lika sårande, om inte mer, att inte säga något alls, utan låta personen långsamt, och under kanske lång tid, förstå vad det handlar om.
Nej, det enda rimliga, det enda rakryggade är att säga som det är. Tydligt, utan risk för missförstånd, men utan att vara elak. ”Jag vill/orkar/kan inte träffa dig mer”, räcker gott.
Ännu bättre är det om man orkar ge någon form av feedback. ”Du är en fantastisk människa, men jag känner att jag inte har plats för dig i mitt liv just nu.” eller ”Jag känner att du tar mer än du ger när vi umgås, så jag vill inte träffa dig mera.”
Du behöver inte vara någons vän. Men du kan inte kräva att andra personer ska gissa sig till vad du tänker. Och du har inte rätt att vara så feg, och så ryggradslös att du skadar andra, och själva vänskapskulturen, genom att inte säga vad du tycker.
Ps. Ja, jag vet. Jag skulle kunna vårda mina relationer bättre. Men det är inte det som just detta inlägg handlar om.
Vad bra. Säger du till väninnan att hon ser tjock ut i sin nya klänning också när hon frågar?
Vanligtvis, ja. De flesta av mina vänner (inklusive mig själv) ställer den typen av frågor för att vi vill veta hur vi uppfattas av den personen vi ställer frågan till, inte för att få en komplimang.
Är det däremot en person som frågar som jag förtår vill ha en komplimang försöker jag ge henne en, men utan att ljuga. Att vara tjock t.ex. är verkligen inte samma sak som att vara oattraktiv!
Att vara ärlig är inte samma sak som att vara elak. Man måste inte säga allt och man kan välja hur man uttrycker sig. (Och man måste förstå att ens egen bild av något inte är sann för alla.) Men att låta någon tro att hen fortfarande är ens vän, när så inte är fallet, det är elakt och förödmjukande för den personen. Men som jag skrev ovan, man behöver inte lämna över en lista med allt man inte uppskattar hos den personen heller…
Vad trött jag kunde bli på att du inte hörde av dig ibland trots att jag ringde ringde och ringde igen och skickade sms. Mitt misstag var att inte orka ringa en gång till. Förlåt HK att jag inte orkade eller tog mig tiden. Hoppas att du har det bra efter bytet från V-jö till Sthlm och från lärarprogrammet till sociologi. Kommer du ihåg läraren (jag tror det var i auo1/naturkunskap) som bad dig stanna kvar och sa att du var på helt fel linje?
Ta hand om dig!
Det var inte i går. 🙂 Du har säkert rätt i att jag inte svarade eller hörde av mig så ofta som jag borde. Det jag kan säga är att det överhuvudtaget inte hade något med dig att göra, utan bara med mig och min situation. Tog du illa upp – är jag ledsen för det.
Och på slutet så valde jag att inte ringa/svara väldigt medvetet. För tio år sedan var jag inte riktigt samma person som jag är idag, och när du valde bort min fest (endast ett par timmar innan) för att vara med din pojkvän i stället så tog jag inte det med samma upphöjda lugn som jag skulle gjort idag. Men vatten under broarna… 🙂
Och naturligtvis kommer jag ihåg läraren. Det är en av de finaste sakerna någon någonsin gjort för mig – att ta sig tiden att hjälpa mig att hitta något som passade mig i ställt för att låta mig begränsas av mina rädslor. Jag kan se dem framför mig, men jag kommer tyvärr inte ihåg vad de heter…