På flygplatsen kontrollerar de pass, väskor och våra personer i evighet. Integritetskränkande, tidsödande och kostsamt. De påstår att de skyddar oss från terrorister, trots att försvinnande få terrorattacker innefattar flygplan. Trots att vi vet att effekten av dessa kontroller är begränsade.
De kontrollerar oss alla – utan misstanke om brott. (Det faktum att vi accepterar det får mig att skämmas, men det är en annan fråga.)
Vid templet strutar den svenska guiden i att uppmana folk att ta av sig skorna. Munken som bor i templet tar uppenbart illa vid sig då vi, i hans ögon, beträder helig mark. Den svenska guiden backar inte, ber oss inte ta av oss skorna. I stället övertalar hon munken att acceptera vår skobeklädda närvaro. Munken som är beroende av våra donationer för sin och templet överlevnad.
Trots att det inte behövs, bara för att hon (vi) kan. När jag tar av mig skorna (för att jag kan), kastar hon arga blickar på mig, som om jag vore problemet. Jag delar inte den uppfattningen.
Västerländsk arrogans farligare än bristfälliga säkerhetskontroller
Jag är övertygad av att västerländsk arrogans och bristande respekt gentemot andra kulturer är farligare – och bättre grogrund för terrorism – än bristande säkerhetskontroller. Ty hat är en förutsättning för att kontroller ska behövas. (Eller ja, eftersom just flygplatskontroller inte fungerar är det snarare mer rimligt att säga att det är en förutsättning för att myndigheterna ska kunna implementera dem.)
Oavsett, vi kommer aldrig kunna hindra terrorism genom kontroller – den som verkligen vill skada oss kommer rent krasst alltid att kunna finna en väg. Men vi kan dagligen vinnlägga oss om att bete oss på ett sådant vis att vi inte i onödan skapar hat, och därmed skapar fler terrorister.
Att skapa fiender när vi slåss mot kvinnlig omskärelse må vara hänt; det är en (livs-)viktig fråga – att få gå in i tempel med skorna på är det inte.
Sedan tror jag dock inte att någon behöver oroa sig för munken i exemplet, fanatiska terrorist-buddister är ett relativt okänt fenomen, men principen gäller.
Jag tror inte heller att vi måste oroa oss för munken Hanna-Karin.
Dock förstår jag vad du menar! Självklart är det arrogant att gå in i templet med skorna på bara för att man kan och för att munken "behöver oss".
Men sen känner jag exempelvis följande, att vi i västvärlden exempelvis har något som kallas "yttrande frihet", och med tanke på uppståndelsen och hatet som har uppstått efter "muhammed-karikatyrerna" så känner jag att det där är viktigt att markera att detta är konstnärer som har använt sin pensel i konstnärlig anda och, förhoppningsvis inte med uppsåt att förolämpa något. Balansen mellan att be en hel religion om ursäkt och att få vara fri att säga/göra vad vi tycker kanske är hårfin? Sen är det ju enskilda personer som har gjort dessa karikatyrer och inte hela västvärlden/Anna
För det första så innebär yttrandefrihet inte att man får säga vad man vill. Till och med uttalande som att "Anna är korkad" är i princip straffbart. Däremot är det inte olagligt att säga att en specifik religion är korkad.
För det andra så gäller då frågan kring Muhammed-karikatyrerna. I princip är det alltså lagligt, och jag tycker att det bör vara lagligt. MEN och detta är ett stort men: En person som gör en sådan sak, som kommer att såra många ska vara säker på att det är värt det. Som i exemplet ovan: Det är inte värt det för att gå in med skorna på, men kanske är det värt det för att få behålla sin konstnärliga integritet? Däremot tycker jag inte att det är värt det bara för att provocera. Så ja, gränsen är nog hårfin och handlar i grund och botten om vilken intention man har.
Håller med dig!