Sexualitet, snusk och samvaro: En explorativ diskursanalys av sexualitet i samtiden Inom ramen för min kandidatexamen i socialpsykologi skrev jag en uppsats där jag undersökte språkets betydelse för den samtida sexualitetens uttrycks sätt. Det är ett onödigt komplicerat sätt att jag undersökte hur vår sexualitet påverkas av hur vi talar om den. För även om själva sexualiteten (att vi vill ha sex) är biologisk, så är hur vi faktiskt har sex och vad vi finner upphetsande påverkat av den kultur som vi lever i. Och detta påstående: att många av sexualitetens uttryck är konstruerade, innebär att uppsatsen har socialkonstruktionism som…
Subversivt
En socialpsykologisk skildring av den rumsliga kontextens betydelse för sexualitetens konstruktion Inom ramen för min magister i socialpsykologi skrev jag en uppsats där jag undersökte den rumsliga konstruktionens betydelse för sexualitetens diskurs i det samtida. Det är ett avancerat sätt att säga att jag undersökte hur vår sexualitet påverkas av den miljö som vi vistas i. För även om själva sexualiteten (att vi vill ha sex) är biologisk, så är hur vi faktiskt har sex och vad vi finner upphetsande påverkat av den kultur som vi lever i. Och detta påstående: att många av sexualitetens uttryck är konstruerade, innebär att uppsatsen…
”ETT MODIGT FÖRSÖK ATT FÅ BARN ATT TALA OM ETT KÄNSLIGT ÄMNE av Ingeborg Ahlander: ”’Peter-Alexander den store’ av Hanna-Karin Grensman heter en nu bilderbok som handlar om sexuella övergrepp på barn. Det är ett svårt och traumatiskt ämne som väcker starka känslor. […] Till boken hör ett utmärkt litet häfte som heter ’Att prata med barn om sexuella övergrepp’. Här förklaras vad ett sexuellt övergrepp är och hur man ska förhålla sig när barn av olika skäl inte verkar må bra. […] Den nya typen av bilderböcker väjer inte för att skildra de mörka sidorna av barndomen. Ett problem…
John Swedenmark, Göteborgsposten: ”Jag är nog lite skeptisk till själva idén. att en bilderbok ska få barn som utsätts för sexuella övergrepp att börja berätta. Men den medföljande handledningen är så genomtänkt att man får anta att Hanna-Karin Grensman vet vad hon gör. För om bilderboken är ganska alldaglig och vag (läsaren få – av taktiska skäl som noga förklaras – aldrig reda på exakt vad den avgudade barnvakten Jens gjorde med Peter-Alexander), så är handledningen nästan litterär i sin krassa realism. […] Hela materialet utstrålar ett slags produktiv – och kanske även terapeutisk – omständighet. Just därigenom tillhandahålls former…