Hanna-Karin Grensman, VD för Grensman & Grensmans, har fått den stora äran att bli utsedd till jämställdhetsförebild av Add Gender.
Add Gender AB är ett kreativt analys- och rådgivningsföretag där jämställdheten som organisationsförbättrare står i fokus. Företaget har funnits sedan 2008 och under 2013 firar de därför fem år. De anser att jämställdhet är det roligaste och mest givande sättet att skapa förbättring på. Jämställdhetsexperten är Add Genders experthörna på nätet.
Ur artikeln
Hej, vad heter du och vad jobbar du med?
Hanna-Karin Grensman, jag arbetar som VD på företaget Grensman & Grensmans AB. Vid sidan om det är jag publicerad författare och verksam som frilansjournalist. Jag har också en välbesökt sida där jag publicerar diverse texter. Dessutom håller jag föreläsningar och workshops samt sitter med i paneler och modererar event och samtal.
Varför tror du att du har blivit utvald till förebild av Jämställdhetsexperten.se?
Oj, vilken svår fråga. Jag tror att det kan ha att göra med min engagemang som säkert skiner igenom i allt från vardagliga inlägg på twitter till de texter som jag skrivit med genusperspektiv (till exempel Så undviker du våldtäkt i sommar) till de uppsatser jag skrivit om kön och sexualitet. Kanske det stora engagemang som vi lade på Pride 2013 för att lyfta några av dessa frågor?
På vilket sätt skulle du säga att du är en förebild inom jämställdhet?
Jag tror mycket på det personliga ansvaret. Att göra det man kan göra och ta ett personligt ansvar för det samhälle som man lever i, likväl som sin egen situation.
Jag har haft tur på många vis – hemifrån har jag till exempel fått med mig att stå för det som jag anser vara rätt och riktigt även om ingen håller med mig. Något båda mina föräldrar (på gott och ont) alltid har gjort. De är orubbliga hur fel de än har. (Något jag hoppas att jag inte är).
Jag har också haft tur eftersom jag fötts med en förmåga att klara mig bra rent akademiskt och jag har dessutom alltid tyckt att det har varit roligt att läsa, skriva och tänka. Det är en bra grund för att kunna få ut sitt budskap, förstå sammanhang och helt enkelt bidra. Trots att jag är beteendevetare (fil. mag. socialpsykologi) så vet jag inte hur det kommer sig att jag aldrig är rädd för att ta diskussionen eller konflikten. Det känns bara som något jag måste göra.
I min värld är det självklart att alla har samma värde och det är lika främmande för mig att dela in personer efter kön som det är att dela in dem efter hudfärg (något som jag anser har stort stöd i forskningen). När jag då har alla förutsättningar för att påverka, så har jag också ett ansvar att göra det.
Att välja att ta det personliga ansvaret tänker jag är en del av att vara en förebild. Att jag, som fått så mycket, kan påverka och skapa en förändring för de som inte orkar, kan eller vågar är en fantastisk möjlighet. Och det får mig att må bra. Det spelar ingen roll om det handlar om att peppa en okänd människa på twitter, hjälpa en ung tjej att våga anmäla ett övergrepp, vara handledare åt unga människor eller att skriva en artikel som belyser en samhällelig problematik.
Det handlar om att se människan – och ge det man kan för att de ska kunna realisera sina potential.
Hur kommer det sig att du engagerade dig i detta?
Jag har delvis besvarat det, men det handlar om två grundläggande tankar: Alla människor ska ha möjlighet att realisera sin potential, att få välja fritt respektive det personliga ansvaret både för mitt eget liv, men också för det samhälle som jag lever i. Samhället blir vad vi gör det till och jag vill ha ett samhälle där människor faktiskt kan välja fritt. Som inte blir hindrade av fördomar, normer eller andra faktorer som inte borde spela någon roll. Jag står inte ut med att se orättvisor eller dumhet – oavsett vem det riktas mot.
Så svaret blir väl att jag alltid har varit engagerad i dessa frågor. Jag har tagit dessa konflikter sedan jag gick på dagis (även om jag knappast hade samma vokabulär och maktanalys då).
Kan du ge några exempel på vilka resultat ni har sett?
De flesta resultat jag ser är ganska små – men stora för mig. Det är människor som tackar för ett föredrag man hållit, en text man har skrivit, en konflikt man har tagit. Människor som har upplevt sig sedda, styrkta eller inspirerade. Som ur någon aspekt upplevt att de inte står ensamma och kanske framförallt att deras möjligheter att agera har ökat. Att man faktiskt får göra som man vill. Att man har rättigheter och att man inte måste följa den trånga mall som tillskrivs en.
Vad fick du för reaktion när du berättade om din idé?
Det har inte direkt varit någon stor, specifik idé. Det handlar snarare om ett enträget arbete på daglig basis där jag försöker använda mina egna och företagets resurser för att främja jämställdhet. Det kan vara allt från hur vi skriver om personer i social media, hur vi väljer ut samarbetspartners, att vi har en jämställdhetspolicy och plan fast vi ännu inte ”måste”, att vi pratar mycket om moral och etik. Att vi försöker hjälpa till lite extra när vi kan, till exempel för ideella föreningar. Att ta ett ansvar för alla de situationer som man befinner sig i och inte se bort när någon behandlas illa. Att delta i Pride House för att sprida viktiga tankar och kunskaper. Helt enkelt – leva i det och försöka vara en föredöme.
Under Pride gick jag omkring med en knapp som det stod ”Poly” på. Det är en typisk sak jag kan göra – det handlar inte om huruvida jag är det eller inte – utan för att det är många som inte vågar och jag vågar alltid (på gott och ont) och det blir då ett enkelt sätt för mig att visa stöd och solidaritet med dessa. Om jag inte är rädd kanske jag kan inspirera någon att också våga?
Vad betyder jämställdhet för dig?
Att alla människor ska ha samma möjligheter. Irrelevanta saker så som kön, hudfärg, sexualitet och så vidare ska inte hindra eller styra de val som en person upplever att hen kan göra.
Har du några råd till andra som har idéer på jämställdhetsförbättringar?
Att hjälpa till efter egen förmåga. Man måste inte rädda hela världen om man inte kan. Men man kan göra små saker – peppa någon på twitter, säga emot ett sexistiskt skämt. Allt räknas. Allt påverkar.
Vara öppen för nya idéer och tankar. Våga prata med meningsmotståndare. Arbeta med sig själv; bli trygg i sina egna åsikter och bli stark själv. Reflektera över vilka val du själv gör och varför du gör just dessa. Bli en förebild!
Och försöka bli förbannad i stället för rädd när hoten kommer. För det är en mer korrekt reaktion.
Tack Hanna-Karin!
Läs artikeln här
Kommentarer är stängda.