Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Subversivt

Det enorma hyckleriet gällande id-kontroller

När Sverige röstade om medlemskap i EU så handlade det om fler saker än att vi skulle kunna resa i Europa utan att behöva växla pengar. Till exempel har det medfört att vi är en del av Schengen ­– EU:s gränskontrollssamarbete. Frontex skyddade EU:s yttre gränser från att korsas av flyktingar. Det innebar att relativt få personer kunde ta sig till Sverige för att söka asyl. Att tycka att det är moraliskt försvarbart att EU håller våra gränser, men att det är förkastligt när vi själva gör det är hyckleri. Våra händer blir inte renare för det. Vad skiljer flyget…

Hur man än vänder sig så har man rumpan bak

Det rasas på sociala medier just nu. Orsaken är bland annat en tramsig artikel i SvD med rubriken Par tjänar 98 750 kr – är god man till flyktingar. Regeringen har beslutat att vi ska ta emot ett stort antal ensamkommande flyktingbarn. I och med att vi gör detta är vi skyldiga enligt internationella konventioner att erbjuda dem olika former av stöd, till exempel en god man. Riksförbundet för frivilliga samhällsarbetare beskriver uppgiften så här: Att bevaka rätt innebär att bevaka och tillvarata rättigheter och till exempel se till att personen i fråga får vårdinsatser och bidrag som huvudmannen har rätt…

Därför vill jag inte ha en get i julklapp

KRÖNIKA Det finns en oroande trend gällande de julklappar som jag får. Jag får getter, skolböcker och vaccin. Eller egentligen så får jag ett gåvobevis och sedan är det någon annan som får geten, skolböckerna eller vaccinet. Ungefär som nedan:      ”Titta mamma, jag har gett dig ett gåvobevis i julklapp. Det står att pappa fått en ny slips. Är du inte glad?!”  Nej, det är nog inte mamma. Glad alltså. En annan trend är presenter inslagna i vacker papper och fina band, som när jag andaktsfullt öppnat dem, visar sig innehålla… en leksak (!). Och en leksak som inte ens…

Opolitisk Brecht övertygar bara för stunden

RECENSION  ”Tolvskillingsoperans” raison d’être är som reflekterande samtidssatir, problematiserande klassklyftor, fattigdom och marginalisering. Men Brecht, i Alexander Öbergs tappning, är snarare opolitisk och farsartad, skriver Hanna-Karin Grensman. För att vara rättvis måste jag erkänna att jag inte gillar Brecht. Hans politiserade, rödvinsanstrukna pjäser lämnar mig vanligtvis likgiltig – eller irriterad.  Men trots det så njuter jag av Alexander Öbergs iscensättning av ”Tolvskillingsoperan” på Hipp i Malmö. Öberg håller sig till originalhandlingen: Familjen Peachums försörjning genom exploatering av tiggare. Polly Peachums giftermål med gangstern Macheath (Mackie Kniven) och hennes svartsjuka drabbningar med Mackies frillor. Polischefen Tiger Browns vänskap med Mackie och…

Häpnadsväckande ignorans gällande terroristmisstänkts Facebookprofil

Från Dagens Nyheter: ”[…] på Facebook framträder en bild av en ung man som öppet delar med sig av sitt liv.” Och lite längre ner: ”På den misstänkte mannens Facebooksida finns inga tecken på att han skulle sympatisera med IS eller någon annan terroristgrupp. Men den ger rikliga inblickar i hans liv och umgänge.[…]” Tänk dig in i följande scenario: Du är terrorist för Daesh (IS). Du har fått i uppgift att åka till Sverige för att genomföra ett terroristattentat. Strategin går ut på att du ska låtsas vara flykting och ansöka om asyl. För att senare, vid ett specifikt…

Kvinnan som förväxlande flyktingen med en chiffonjé

Här om dagen blev jag uppläxad av En God Kvinna™ på Facebook. Vi talade om rädsla hos familjer i områden där ensamkommande flyktingungdomar blir placerade. Om ett mer välbeställt svenskt område skev hon: ”De flesta av de där familjerna skulle säkert kunna ta emot 1-2 barn hemma hos sig.” Jag har ett fullt möblerat gästrum där en person kan få plats. Men rummet står tomt. Enligt En God Kvinna™: för att jag saknar empati. Kanske rentav är rasist. Det svåra med trasig ungdomar När det gäller placering av barn, så är det svårast att placera tonåringar. Av lätt förståeliga skäl…

Debatten om kulturvänstern: Dom kallar oss rödvinsvänster

”Han tycks ha hamnat i dåligt sällskap.” Så avfärdade Sven Wollter författaren Bengt Ohlsson vars provokativa text fick debatten om kultureliten att flamma upp på nytt. Men vad hände egentligen? Vem sparkade på vem och vem tog hem segern? Hanna-Karin Grensman guidar genom en grälsjuk kulturdebatt. Den tröstlösa debatten om kultureliten flammade upp igen i början av 2012 och bråket fokuserades på kulturens (påstådda) vänstervridning – denna borgerliga tankefigur som manifesterats i grundmurad kulturskepticism. Allt började med en retorisk fråga från författaren och dramatikern Bengt Ohlsson: ”När ska det röda rinna av kulturens fana?” (DN 4/1). I artikeln gjorde han upp…

Att spela rock’n’roll är inte tillräckligt när svarta kängor stampar takten – kulturkritikens funktion i en turbulent tid

Det påstås att vi redan befinner oss i det tredje världskriget. Utan formell krigsförklaring utspelas det mellan västvärldens stater respektive terrorgrupper och Daesh (IS). Människor flyr från krig och fattigdom från Mellanöstern och Afrika med sikte på Europa. Samtidigt mobiliserar nazisterna åter igen. Tiden är turbulent och subversiv. Svarta kängor stampar takten. Stor kritik skapar normer och omdanar vår sociala tillvaro, likväl som vårt dagliga liv, menar kritikern Tomas Forser. Uppdraget är att fördjupa sig i, och reflektera över, kulturen i stort, skapa debatt och begripliggöra världen. I det offentliga samtalet har kritiken rollen av förenande intellektuell plattform, i syfte…

När Hanna-Karin inte vann π-priset

Jag skickade iväg ett manus till  Fri Tanke Förlag och Kungliga Vetenskapsakademin. Jag tänkte att jag skulle vinna π-priset. Jag skulle inte vilja påstå att manuset var helt klart – långt därifrån. (Men tvåhundra sidor är ändå tvåhundra sidor.)  Och jag vet att man inte kan göra så, det var flera stycken som väldigt noga på pekade det för mig nämligen. Men jag är helt säker på att chansen att vinna alltid är större om man skickar in ett manus, än om man inte skickar in något manus.  Och visst, jag vann inte. Men jag fick ett möte med Christer…

Skillnaden mellan att ha makt och att kunna leverera

För några år sedan skrev Aftonbladet: Håkan Juholt valdes till Socialdemokraternas nionde ordförande förra fredagen. Han valdes, för att uttrycka sig milt, inte i medvind. Bara en fjärdedel, 24 procent, av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för Juholt. Tydligen är detta mycket upprörande, flera tidningar skriver om det. Jag håller med, det är mycket upprörande. Men jag drar motsatt slutsats: Juholt hade nyss blivit utnämnd till chef. Och det är inte vilken chefsposition som helst han hade fått, utan en extremt offentlig sådan. Han hade inte hunnit göra något avtryck. Han hade inte träffat dessa människor. Han hade inte…