Själva samhällets uppbyggnad och fortlevnad hänger på det. Det är ju rationellt för alla enskilda individer att maximera sin inkomst men om alla gör det finns ingenting kvar till slut och värdet nollas av bristen på diskrepans.
Det gäller således att få människor att avstå från värde (inbillad som är fallet med det mesta eller faktiskt.
Lite som att inte slänga skräp på gatan, det är jobbigt att gå tio meter till soptunnan med det blir renare.

Jag gillar inte heller den negativa spiralen men är väl kanske lite sardoniskt inställd till massans förmåga att samspela.

men det är klart, är de suggererade till detta beteende går det väl kanske att rikta om dom. Mer Bamse till folket

Ja, och det jag menar är att om vi envisas med att hamstra så blir situationen ännu värre, även för dig. Alltså jag uppmanar människor att göra det som är "bra" för många (sluta hamstra), blir också bra för dig (eftersom det frigör resurser). Jag menar alltså inte att man ska vara "snäll" bara för att det är trevligt att vara snäll, utan för att jag anser att det generellt leder till att det blir bättre för alla. (Du kan jämföra med att betala skatt, det är dåligt för mig att betala skatt, men om ingen betalar skatt så blir det sämre för mig också än om jag betalar skatt. Alltså betalar jag skatt.)

(Gällande utbildning, så avsåg jag de personer som tackar ja och börjar gå kursen för att sedan hoppa av – den problematik som du beskriver tycker jag nog att skolorna hanterar acceptabelt).

Men absolut, sannolikt krävs det mer än en bloggartikel för att åstadkomma någon form av varaktig förändring.

Nu råkar det vara mer korrekt att hamstra vissa saker (om man inte råkar vara kommunist)och de tillåtna metoderna för att hamstra dem är underförstådda, tex får man inte hamstra en solstol då den ägs av hotellet och inte av gästen och därför bör stå till alla gästers förfogande.
så frågan är hur man går runt den här gällande egoismen som ger att om jag generöst upplåter "min" solstol så kommer ngn annan att ta den och jag blir utan.
Hyrstolar skulle kanske kunna vara svaret då man faktiskt måste ge ngt för att få ngt och intresset att roffa åt sig blir mindre. Dock uppstår då alla uppenbara brister med det kapitalistiska ekonomiska systemet med uppköp o överpriser, kartellbildning o solstolsmaffia etc.

Rädslan att släppa något är lika med risken att bli utan. En vacker framgångsrik människa är mer benägen att skilja sig än en ful underpresterande?

Utbildningsresonemanget grundar sig på samma önskan om garanti och säkerhet, att söka många kurser ger större chans att komma in på någon av dem och eftersom skolorna endast ger svar på tillträde en mycket kort tid innan kursens start kan den komma i konflikt med tex arbete, uppsägningstider o liknande. Systemet förutsätter att människor som vill studera inte gör något annat än att sitta på sina händer och vänta på att komma in så därför söker folk alla kurserna och eftersom intagningsbeskedet kommer så sent följer avhoppen en parallellt förskjuten tid.

Problematiken är mycket verklig och mycket påtaglig men under rådande omständigheter och med tanke på människors natur (att vilja ha det andra vill ha) så känns vädjan att folk ska skärpa sig och bli snälla en aning romantisk. Det som krävs är en alternativ livsåskådning där intresset för "saker" är något dämpat. Se "gudarna måste vara tokiga"