Eftersom jag har en mycket förstående arbetsgivare (jag själv) så har jag rätt till ett visst mått av fortbildning varje år. Den första kursen det här året var Förlagsklubbens kurs: Bli en skarpare korrekturläsare, som hölls av Corinna Müller.
Min tanke var att utveckla mina kunskaper inom korrekturläsning. Detta eftersom det är en grundläggande kompetens inom min roll som frilansande skribent. Och något som dessutom kommer påverka mitt egna skrivande positivt.
Bra – och mindre bra
Kursen innehöll flera olika moment, bland annat en genomgång av hur man kan lägga upp arbetet och vad Corinna Müller anser att man bör tänka på. Det fann jag mycket givande, då det alltid är inspirerande att höra hur andra gör. Kanske har man inte alltid valt de mest effektiva processerna? Även en genomgång av vanliga felkällor (konsekvent stavning av ord med flera korrekta stavningar, förkortningar med stor eller lite bokstav, bildtexter och så vidare) och hur hon brukar hantera dessa var givande.
Mindre givande var genomgången av vilka källor och verktyg som man kan använda sig av i arbetet. Här framkommer en svaghet i kursens titel och beskrivning. För den som vill bli korrekturläsare är det relevant och intressant. För den som redan arbetar med textgranskning professionellt torde det vara överflödigt.
Kursen innehöll också ett stort antal exempel för att påvisa vanliga korrekturfel. Jag vet inte hur mycket dessa exempel gav egentligen. Samtidigt kan jag som professionell utbildare inte på rak arm komma på ett upplägg som hade fungerat bättre. Müller har onekligen lång erfarenhet och stor kompetens – så kanske är det så här det måste gå till?
Konkreta resultat
Några av Corinna Müller tips kommer jag att införliva i min egen process. Från och med nu kommer jag till exempel att arbeta med en tydlig linjal för att verkligen fånga upp varje ord på varje rad. Jag kommer också att utifrån hennes föreläsning och mina egna erfarenheter ta fram en checklista för att göra mitt eget arbete mer systematiskt.
Jag lärde mig också att mycket av det som jag vill göra med en text, snarare handlar om redaktörens arbete än om korrekturläsarens. Så det är tveksamt om jag framöver kommer att ta uppdrag som korrekturläsare. Mer sannolikt är att jag kommer utföra mina vanliga uppdrag med högre kvalitet på mindre tid.
Men det har ett värde i sig: det är lika viktigt att veta vad man vill göra och vad man passar som, som att känna till motsatsen.