Då jag arbetar med barn och ungdomar med annorlunda kognition (och ibland även vuxna), vare sig den är under normalbegåvning eller över (Weschler/Raven i första hand) vill jag påpeka att inkompetensen föregående och nuvarande regeringar ägnar sig åt knappast är grundat i kognitionsstörning.

De människor som har ett annorlunda tänkande lägger ner betydligt mer intellektuell kapacitet på att försöka förstå hur interaktion mellan människor fungerar; inte sällan används liknelsen att neurotypiska människor fått en manual som den av neurotyper bestämd som funktionsnedsatt inte fått. De har till skillnad från neurotyper en ganska god bild av sin egen förmåga. Riktigt intressant är det när eleven uppvisar intelligens och kognitiv förmåga långt över det normala, men inte per automatik socialiseras så som en normalfungerande person gör; utan att behöva tänka på det.

Normalbegåvad betyder ju trots allt bara att en person tänker likadant och är lika begåvad som majoriteten, inte att personen är särdeles intelligent. Problemet med regeringen är just att den består av normalbegåvade personer med ego, och utan förmåga till metakognition eller flerdimensionell problemanalys.

Troligen hade landet faktiskt fungerat bättre med en grupp högfungerande autister vid rodret. Det finns inga neurotypiska människor som har dessas förmåga till att systematiskt organisera och effektivisera system utan att saker som partilojalitet kommer i vägen.

Nu skrev jag långt, där jag kunde skrivit kort, men att funktionshinder idag används som acceptabelt skällsord ser jag som fel. Det finns ingen kausalitet mellan att vara normalbegåvad (eller högbegåvad) och att vara kompetent.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare

Däremot så är det givet att olika kulturella och ideologiska/religiösa föreställningar påverkar viljan och de upplevda möjligheterna att agera. Alltså om Kaplan är uppvuxen i en specifik kontext och har utvecklat specifika ideologiska ställningstagande kan det innebära att han fattar beslut utifrån dessa eller att han är mer lojal till detta är till sitt ämbete som minister. I så fall skulle hans agerande kunna bro på ett medvetet eller omedvetet agerande där hans mål och motiv ser annorlunda ut än vad vi förväntar oss och därmed upplevs de av oss som negativt. För resultatet blir, ur vårt perspektiv, negativt. Så ja, man kan tänka sig flera perspektiv där (etnicitet ->) kultur och religiositet i allra högsta grad är relevant.

Jag vill dock understryka att detta är rent teoretiska spekulationer från mina sida, jag har inte kunskap gällande Kaplans bakgrund eller motiv utöver vad som står på (den i allmänhet tendentiösa) Wikipedia.

Logiskt resonerat utifrån förutsättningarna du valt. Vad sägs om följande obekräftade hypotes:

Kaplans inkompetens (eller vad man väljer att kalla hans agerande) är en indirekt eller direkt följd av hans etnicitet och religionstillhörighet. Hans hemligstämplade aktiviteter i södra Turkiet mot Syriska gränsen kan tjäna som grund för misstanke om detta. Så även hans samarbete med Muslimska Brödraskapet.

Hur ser resonemanget ut om detta tillförs? Blir etniciteten och religiositeten någonsin relevant?

Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare

En annan tanke som slog mig nu var att när han har barnvakt, så anstränger vi oss inte för att det ska gå så snabbt som möjligt, utan då låter vi personen komma in. Ger dem tid att finna kontakten igen – och sedan går jag. Det verkar bara som att det är på dagis det till varje pris ska slås hastighetsrekord. Som att den enda möjliga tolkningen om jag stannar mer än ett par minuter är att jag inte litar på dagiset och därmed göra honom otrygg. Men det kan ju lika gärna vara så att det faktum att jag stannar en stund visar att jag också trivs på dagis och med människorna. Att det är en plats där jag gärna spenderar tid.